by Under Syrienkriget, tävlade svenska medier och politiker med varandra om att hylla de modiga kurderna som krigade mot IS – den Islamiska Staten, som utmålades till jordens ondska och sägs ha grillat människor levande i stålburar över öppen eld och tvingat kvinnor att döda, tillaga och äta sina egna spädbarn. Det finns nog ingen som kan ha undgått att läsa om detta, särskilt inte om de modiga kurdiska kvinnorna – så som de framställdes av politiker och i media. Nu ska exakt samma kurder kastas under bussen för ett medlemskap i NATO.
Antingen ljög media och politiker då, eller så ljuger de nu. De kan så klart också ha ljugit bägge gångerna. Jag vet inte.
Oavsett, innebär detta att de har ljugit för folket och därmed återigen framställt sig själva som ohederliga och opålitliga.
En riktig vän låtsas inte gilla någon – för att senare sticka en kniv i ryggen, utan är ärlig och lojal i vått och torrt och säljer naturligtvis heller aldrig ut sina vänner.
Svenska politiker påminner inte så lite ofta om de där narcissisterna som vi alla träffat på – som kramar och låtsas gilla en, men likväl inte gör något annat än bara skådespelar och intrigerar. Allt för att lyfta sig själv så mycket som möjligt. Men när lögnerna blivit tillräckligt många, brukar de förr eller senare säga emot varandra och då står de där själva, avslöjade, ensamma, övergivna och exakt så oälskade som de förtjänar.
”De kurdiska rebellstyrkorna strider dagligen mot IS i Syrien och norra Irak. En stor del av dem är kvinnor. I Syrien är fler än en tredjedel av YPG:s trupper kvinnor, vilket motsvarar ungefär 15 000 kvinnliga soldater. Hos de turkiska PKK-rebellerna (Kurdernas arbetarparti), som bland annat slåss i norra Irak är ungefär hälften av de stridande kvinnor. I norra Irak återfinns också den irakisk-kurdiska Peshmergastyrkan, men en stor andel av peshmergasoldaterna motsätter sig att kvinnor deltar i strid.
Samtidigt som det bland kurderna historiskt funnits kvinnor som stridit med män är det av tradition männen som har varit familjens överhuvuden. De har bestämt när kvinnorna får lämna sina hem och vilka de får gifta sig med. Den senaste tiden har detta börjat att ifrågasättas, inte minst av kvinnorna själva. Anledningen är, ironiskt nog, uppkomsten av IS. Föraktet mot extremistgruppens kvinnosyn har för de kurdiska kvinnorna fungerat som en katalysator för frigörelse.
Tamara Kani, 34 år, är en turkisk PKK-rebell som strider i Irak. Under en samling i staden Kirkuk berättar hon om en dubbel kamp.
– Målsättningen är inte bara att besegra IS. Detta är den största revolutionen för och av kvinnor i regionens historia. Vi har öppnat en ny trädgård, i Mellanöstern, där det finns frihet för båda könen.”
– – –
”IS försökte genom sitt anfall i september förra året att ta över det samhället, men lyckades inte. Den kurdiska försvarsstyrkan, YPG, består av en betydande kvinnlig del. Kurderna är för tillfället utrustade med gamla vapen medan IS tillgång till vapen och ekonomiska resurser är stora. Trots det har de kurdiska styrkorna rönt framgångar.
I augusti 2014 lyckades kurderna även förhindra ett folkmord på yezidierna och andra minoriteter. IS hade då belägrat Sinjar-berget och den humanitära katastrofen var ett faktum. Med tiden befriade dock kurderna delar av berget så att människor kunde fly. Flyktingarna därifrån har även fått fly till andra kurdiska områden som har tagit emot dem.
En feministisk utrikespolitik kan omöjligen innebära ett stöd till Saudiarabien som likt IS står för en kvinnoförtryckande politik. En feministisk utrikespolitik innebär att solidarisera sig med de feministiska, progressiva och demokratiska krafter som finns i Mellanöstern.”
Källor:
https://www.omvarlden.se/nyheter/kurdiska-kvinnor-for-en-dubbel-kamp-i-syrien-och-irak
https://www.dagensarena.se/opinion/lat-oss-hylla-de-kurdiska-kvinnorna-i-dag/
