by Den 1 januari publicerade Expressen en ovanligt vettig och än så länge, i svenska medier, sällsynt form av krönika.
Det känns hoppfullt. Den som minns skandalen med Pandemrix, minns också att medierna var sist på bollen även då. Men bättre sent än aldrig. Johan Hakelius skriver bland annat följande:
”Det är ingen idé att fortsätta att prata om att pandemipolitiken saknar rim och reson. Det är till exempel väl belagt att stopp vid gränser inte har någon nämnvärd effekt för att stoppa smitta. Lik förbannat ska det slås stopp vid Öresundsbron, så att folk får stå i kö och bli tillbakaskickade. Det är som att, för sakens skull, ta en medicin som bara har biverkningar.
Och apropå mediciner går det faktiskt att resonera om för- och nackdelarna av vaccinering i olika lägen och i olika grupper, utan att för den skull vara dum i huvudet. Men när någon gör det, nu senast Anna Björklund i Nyhetsmagasinet Fokus, drar genast larmsirenerna igång. Inte för att något av det hon skriver i sak är fel, eller så.
Men man SKA inte säga så. Man SKA inte resonera om det här.
Det dyker upp en massa platta stereotyper, om läskiga avvikare och deras beklagliga mentala status. Det dyker upp en hel kakofoni av moraliska fördömanden på vaga grunder. Mest verkar det handla om att den som informerar sig, använder sitt eget omdöme och drar en slutsats som inte fullt ut är identisk med den ståndpunkt Folkhälsomyndigheten har den här eftermiddagen, är ”osolidarisk”.
Källa:
